måndag 8 juli 2019

Tävlingsfritt 2019?

"På återseende, allesammans. Får se när jag får feeling för att skriva något mer här, det kan bli nästa vecka och det kan bli i mars." undertecknad, 13 oktober. Sen dess har jag påbörjat både ett och två inlägg men jag har inte tagit dem i mål av olika skäl.

---

Foten, ja. Den jag ramlade på för 287 dagar sen och den jag hoppas skulle vara hel till första november. Det var den inte. Den är fortfarande inte hel. Kort sammanfattat så har jag sprungit lite mellan mitten på december till mitten på januari innan jag gick sönder i vaderna, återupptog löpningen i mars och sen dess har jag kunnat springa. Jag kan fortfarande inte springa fort i skog eller på stigar med mycket rötter, men övrig löpning fungerar bra. Jag har inte sprungit fort i skogen på träning under hela våren, men jag har försökt springa fort i skogen under tävling några gånger under våren. Det har, bortsett från 10mila och Jukola, gått riktigt dåligt.

---

I augusti blir det lite förändringar i livet. Jag beger mig västerut för arbete på Terratec i Oslo. Av det jag läst mig till och såg när jag var där i mitten på juni så känns allt riktigt lovande, både tränings- och arbetsmässigt. Det finns rejält med kupering i området jag ska bo i och det ser jag verkligen fram emot.

---

Jaha, och idag kom laget till VM. En uttagning på där alla etablerade namn som presterat någorlunda under våren kom med och förstaårssenioren fick bli reserv. Alla är förmodligen rätt nöjda, ingen blir direkt upprörd. Men jag blir upprörd. Att inte Simon Imark är en av de tre som får springa medeldistans på VM är det som gör mig irriterad. Att först felaktigt ge honom en reservplats till världscupen i Finland och sedan ha mage att hänvisa till att VM är uttaget på världscup och tidigare internationella meriter är absurt. För egen del tycker jag att man får stå sitt kast när Imark springer in som trea på medel-testet och man tidigare under våren har tagit ifrån honom möjligheten att skaffa sig internationella meriter. Det hade kanske varit tufft att flytta på någon som sprang bra på världscupen, men den gick i icke-relevant terräng och väldigt långt innan VM i tid. Det loppet bör verkligen väga mindre än söndagens medeldistans.

(Ja, du tänker korrekt. Imark fick springa världscup i Finland eftersom William Lind blev sjuk. Det beskedet fick han dagen innan medeldistansen, samma dag som han startade på Ultra-SM)

Det är tråkigt att ingen lackat ur offentligt (jo, Runesson lite halvt) på de senaste årens uttagningar, eller framförallt på de uttagningskriterier som används. Kriterierna är skrivna på ett sånt sätt så att det går att ta ut i princip hur som helst, och man kan vrida och vända på motiveringar till olika uttagningar så att man får med de man vill ha med. Och tro mig, det har vridit och vänts på motiveringar de senaste åren så att ansvariga måste vara helt snurriga i huvudet. Till världscupen i Finland så verkar man helt struntat i att följa sina egna uppsatta kriterier och bara tagit ut det lag man känt för. Ska man fortsätta ha VM-tester så bör man använda sig av resultaten därifrån också. Annars kan svensk orientering spara både rätt mycket pengar och tid på att skita i att arrangera den typen av tävlingar och berörda löpare slipper få upp hoppet om platser till VM efter bra prestationer där.

Om man någon gång ska få bukt med alla dessa skeva eller direkt felaktiga uttagningar så måste man börja med att skriva om de kriterier som används, och förmodligen även förändra bland de som tar ut lagen. Jag har inte så höga förväntningar på att något av det sker...

Man kanske ska tacka högre makter för att man slipper vara med i den här röran.

---

Säsongen 2019 har jag lagt på is tillsvidare. Den kanske tinas upp igen senare under hösten, men förmodligen inte. Det går inte att springa fort med foten och jag finner ingen mening i att springa tävlingar där jag inte kan springa fort. Eventuellt så blir det start i ett par stafetter under hösten, men förmodligen inte mer än så. Som tur är kan jag springa ordentligt både på asfalt och stig så sommaren och hösten får vikas till att försöka utveckla min löpning.

---

På återseende, allesammans!

lördag 13 oktober 2018

Det går fort i hockey

Jaja, jag bemödade mig inte ens att skriva färdigt förra inlägget. Jag är inte så förvånad, men så blir det med det här skrivandet. Lustfyllt, när jag känner för det. Ni missade ett antal stycken där jag sågade min egna tekniska förmåga, hur jag snarare blivit mer osäker än bättre sedan juniortiden och hur jag ändå inte tar tag i saken. Det lär finnas fog för att återkomma i ämnet, jag tänkte inte ta tag i saken under nästa år heller.

---

SM blev en flopp. Jag gick visserligen till final på medeln men där gjorde jag ingen glad. Sjuk över lången (såklart) och missade årets bana och hela höstens mål. Eller, det ena av två mål under hösten. Det andra gled ur händerna när Oskar blev sjuk inför stafetten. Vi genomförde en bra stafett, vi som sprang, och det är väl det som räknas i slutändan. 27 gled vi i mål som, Attundas nästa bästa placering på våra tio år som klubb, men det var en bit ifrån vad vi siktat mot under året. Höstens SM sällar sig till övriga års SM, en icke-händelse, en lång, utdragen besvikelse.

---

Såg ändå fram emot det som återstod av hösten. DM x2, Smålandskavlen och mitt första ultra-SM på 5 år. Det började bra med årets bästa ben på natt-DM. +3.28 på Gustav, tvåa före Hector och Glebov trots en bitvis svajig teknisk prestation där jag bland annat lyckades besöka sexan före femman. Ett steg framåt, kändes det som. Eller två steg, snarare. Men kortvarig är glädjen, och söndagen samma helg blev slutet på den här säsongen. Inledningsvis gick det prima och jag blev lite förvånad när jag hämtat in Glebov med två minuter efter bara 20 minuters löpning under stafett-DM. Kände mig stark och tyckte att Glebov kändes trög, så när han började gå i en backe försökte jag springa ifrån honom. Årets roligaste ögonblick, tills det att jag inte hade koll på var jag var och var jag skulle och jag fick snällt rätta in mig bakom han som tog reda på var vi var. En minut senare halkade Glebov ner för en kant, slet med sig mossan från marken precis innan jag satte mina fötter där. Jag halkade ner för samma kant, satte framdelen av vänster fot på en rot och landade sedan med all kroppens vikt på vänster häl. Ett rejält genomslag, eller hur man ska säga, och en rejäl smärta efteråt. Haltade vidare och lyckades hänga på Glebov hyffsat in i mål, men det gjorde ont. 

---

"Det skönaste med att inte vara skadad under hösten är att slippa inleda vinterträningen med att vika två månader till uppbyggnad, innan man kan börja jobba med saker" Daniel Roos, någon gång under september 2018. Det går fort i hockey.

---

Nu avrundar jag säsongen och det blir ingen start i Smålandskavlen eller ultra-SM. Jävligt tråkigt, men ingen idé att stressa igång foten. Den är fortfarande svullen och något ben ligger snett i den, men det kan inte åtgärdas förrän svullnaden gått ner. Jag har kört på med alternativ träning i snart tre veckor men det verkar inte så bra för foten, så nu blir det träningsfritt i en vecka för att se hur den reagerar på det. Förhoppningen är att vara redo för vinterträning 1 november men det får ta den tid det tar, det sista jag vill ha är långvariga problem med fötterna.

---

Smålandskavlen förresten, ser ut att bli fler lag i seniorklassen än förra året. Kul, stafetter behövs och vi får alla hjälpas åt för att de ska överleva.

---

428 timmar träning under träningsåret 2018 blev det. Det kanske kommer in några mer timmar men inga större volymer. 80 % löpning och resten är en mix av cirkelstyrka, lyftning och lite alternativ träning. Slår eget rekord i mängd med 60 timmar trots lite mer än 20 dagar utan träning. Årets målsättning var 480 timmar och den målsättningen återstår inför nästa år. Likt i år kommer den fysiska biten av träningen prioriteras över den tekniska och eventuellt blir det start i både Göteborgsvarvet och Lidingöloppet, för att prioritera den biten ännu mer.

---

25-manna gick ju bra. Både pratet i mikrofonen och banorna vi strängat verkar ha fallit väl ut och det känns bra. Alltid kul att det blir uppskattat när man lägger ner lite tid på saker och ting. Jag fick inte skäll av en enda person under söndagen, förvånande nog. Var förberedd på en del ilska över vissa banor men gubbarna kanske bommade för mycket för att våga klaga.

---

På återseende, allesammans. Får se när jag får feeling för att skriva något mer här, det kan bli nästa vecka och det kan bli i mars.

måndag 18 juni 2018

En problemfri vår fylld av problem

Jag har tänkt att återuppta mitt skrivande här, som legat i träda några år. Vad det kommer skrivas om återstår att se, men grundtanken är att det blir en liten mix av både det ena och det andra, högt och lågt. Hur det går återstår att se.

En problemfri vår fylld av problem. Så sammanfattar jag våren efter att ha genomfört min första hela vårsäsong under de sju år jag bedrivit någon form av satsning. I det stora hela har det varit problemfritt från första oktober till skrivande stund. Under augusti '17 fick jag en astmadiagnos vilket löste de andningsproblem som förstört både träning och tävling under varierande perioder de senaste åren. Det kombinerat med lite ändrad styrketräning (lite tyngre vikter istället för enbart cirkelstyrka) har gjort att jag kunnat delta i det jag velat under våren och knappt haft några avbrott i träningen under vintern. Det enda större avbrott jag haft kom i mars då jag fick ont i mina stortår och fick diagnosen Hallux Valgus. En vecka alternativ träning kombinerat med små gummibitar mellan stortå och mellantå löste saken för denna gång. Visserligen är det inte hållbart att springa runt med gummi mellan tårna resten av livet, men det duger för stunden.

Så, vad landade då en problemfri vinter i? I ingenting, typ. Det har varit en vår kantad av andra problem än skador och antalet gånger en viktig tävling kombinerats med bra fart och en god (duglig) teknisk prestation kan skrivas till noll.

Stora delar av april genomfördes med någon slags seghet i benen som jag inte riktigt kände igen sen tidigare. Det kändes fint på lite hårdare underlag, typ stig och väg, men inte i skog. Det tog några veckor innan det lossnade och så här i efterhand har jag insett att jag inte var tillräcklig van vid att springa i skog- snö i Falun från november till april och för få resor söderut gav inte den form jag tänkt mig.

Efter 10mila lossnade det rätt rejält och på både tävling och träning kändes det riktigt bra. VM-tester i Lettland närmade sig och en plats till student-VM kändes möjligt, tills dess att jag blev sjuk. Sex dagar utan träning följt av två dagar med träning och en sänkt kropp gav inte de förberedelser jag behövde och tävlingarna i Lettland gick åt helvete.

Helgen efter VM-testerna rundade jag av våren med Jukola. Med oförklarligt trötta ben släpade jag mig runt sträcka 3 och stämplade i mål +19 minuter på G. Bergman som var sträcksnabbast.

Det är svårt att sätta en känsla över våren som helhet. Jag har haft betydligt högre målsättningar än vad resultaten visar, men jag har kunna deltaga i det jag velat. Många frustrerande och besvikna stunder efter tävling blandas med någon form av lättnad över att få vara med där det sker, och jag landar i att jag lämnar den här våren med någon slags positiv känsla trots allt.
Ibland får man helt enkelt välja glädjen.

fredag 10 juli 2015

Back in buzzinez

Tänkte återuppliva bloggen efter nästan 2 års tystnad. 2 år med varierande resultat, träning och motion. Men från november 2014 och framåt så har kroppen börjat ta emot träning på ett positivt sätt, och sakta men säkert har den återhämtat sig och till och med blivit lite bättre än anno 2013.

Var påväg tillbaka på riktigt under våren och hade stora förhoppningar om SL-tävlingarna i speciellt dalarna men även Åmål, men det fick ett abrupt slut på Natt-SM med en vurpa efter halva banan, 4 stygn och ingen löpning eller knappt någon annan träning på 3 veckor. 3 veckor som var vårens viktigaste träningsveckor inför SL i dalarna försvann och vårsäsongen slutade i en stor besvikelse.

När jag väl kom igång med träningen igen så kände jag hur farten började återvända, sakta men säkert.  Jukola blev en stor upptur och träningen kom igång bra under sommaren.  Bestämde mig rätt sent för att åka till Gotland 3-dagars, och bestämde mig för att springa H21E. Såhär i efterhand, ett lyckat beslut. 2 medeldistanser och en långdistans med jaktstart stod på menyn, och det gick över förväntan. Första medeldistansen hölls i tisdags, blev nästan 2 minuters misstag men i övrigt gick det smärtfritt och resultatet blev placering 5 i ett rätt starkt startfält. Långt efter segrande Jan Troeng, men enbart 40 sekunder efter andraplatsen och en god och något överraskande känsla. Bra rankingpoäng dessutom, något som behövdes.

Dag 2 gick i mer öppen, lättlöpt terräng och när det dessutom var en väldigt lätt bana så blev det en väldigt jämn tävling. I princip inga kontrollmissar här, men valde fel väg på 2 sträckor vilket gjorde att lite onödig tid rann iväg. 1.20 efter segrande Torbjörn Sagberg från Tyrving blev resultatet, på plats 8. Blev lite förvånad att över att jag hängde med så pass bra på en väldigt löpbetonad bana, och ett par sträcksegrar skvallrar om att farten var rätt god ändå. Ytterligare en välbehövlig rankingpoäng trillade in.

Dag 3 var det långdistans med jaktstart, 12.8 km. Gick ut 20 sekunder före Rasmus Andersson som 5a och bestämde mig för att jag skulle försöka hänga på där så länge som möjligt. Vårt lilla tåg plockade upp både Jonas Pilblad och Torbjörn Sagberg rätt tidigt, och Rasmus fortsatte att ligga först och körde väldigt hårt hela tiden. Efter 45 minuter orkade jag inte hänga på mer, och även Pilblad och Sagberg fick släppa då. Jag tappade kontakten även med dem där, så fick springa solo resterande 35 minuter till mål och höll min placering som 5a, även fast jag sista 1.5 km var väldigt trött och det kändes mest som att jag irrade runt och inte hade koll på nånting.

Var riktigt nöjd med att jag kom 5a i skaplig konkurrens och framförallt de 2 medeldistanser som gick riktigt bra. För att jag ska orka hela vägen på även på långdistanserna, speciellt mot seniorer, behöver jag få ytterligare några månader med bra träning. När jag åkte till Gotland hade jag inga förväntningar på resultat,  men jag åkte hem med resultat som gav ett bra kvitto på att jag är på rätt väg. Känns bra inför O-ringen, men har inga förväntningar på resultat där heller utan vill bara springa bra tekniskt. För att vara där jag vill resultatmässigt behövs det lite mer träning, så resultatmål sparar jag till hösten och SM.

Kontentan av det hela är att min kropp är tillbaka på en bättre nivå än innan överträningen, och jag ser fram emot fortsättningen av året!

De flesta kartorna finns as usual i kartarkivet.

Ska försöka uppdatera här lite mer under hösten, så stay tuned!


tisdag 3 september 2013

Sommarens OL

O Ringen blev ett steg framåt för benen, jag klarade av att genomföra hela veckan utan att bli annat än trött, om än rejält trött sista etappen. Tekniskt kändes det också bra, en del små onödiga misstag som jag hade behövt undvika för att komma ännu högre i resultatet. Jag slutade till slut på en 12:e plats, efter att sprungit jämt placeringsmässigt hela veckan.  

Veckan efter bar det av ner till Ulricehamn och U10Mila, där vi på förhand hade ett starkt lag och goda möjligheter till en hög placering. Men det ville sig inte, och vi lyckades till och med stämpla fel vilket gjorde min sistasträcka helt meningslös. Den blev ännu mer meningslös efter det att arrangören blandat ihop kartan och gett fel till topplagen. Min sistasträcka tog jag mig runt i lugn fart med de topplag som sprang runt den tillsammans. På det hela taget blev det en rätt misslyckad resa.

Tiden efter U10Mila har jag försökt att träna varierat och försökt att få igång låren ordentligt, med varierat resultat. Träningsmängden har varierat en del och det har även känslan i låren, men just nu känns det som att det blir bättre och bättre hela tiden och jag ser fram emot några intensiva helger med DM och SM nu. 

Kartor från O-Ringen och fram tills nu finns i kartarkivet

måndag 15 juli 2013

Vittjåkkstävlingen

Sedan Jukola har det inte riktigt gått som planerat med låren. De har fortsatt att vara tunga och inte återhämta sig tillräckligt fort, men senaste veckan har det blivit bättre. Jag har rest upp till Norrland och Arjeplog och har här kunnat träna på någorlunda normalt. Två intervallpass och en tävling har genomförts som planerat och återhämtningen efter dessa pass har fungerat fint. Tävlingen jag sprang var Vittjåkkstävlingen, där målet var att gå tekniskt rent och sen försöka springa så fort jag kunde. Tekniskt gick det bra, lite tveksamheter och ostabilt på några ställen och 30 sekunder bom på K12. Fysiskt så kunde jag springa på bra utför och på platten, men uppför var det till att gå så fort det blev brant eller längre slutande backe. Loppet räckte till att bli 2:a, 2:09 efter Gunnar Holmgren.  Karta


För tillfället är planen för O-ringen nästa vecka att springa så länge det känns bra. Förhoppningsvis kan jag genomföra hela veckan, men känns det det minsta konstigt och benen inte återhämtar sig som jag vill så bryter jag och tar en extra vilodag. På det hela är det ändå skönt att det går åt rätt väg nu och att benen vill springa fort igen.

torsdag 20 juni 2013

Jukola

Årets Jukola blev en stor besvikelse. Återigen fick vi en tuff förstasträcka och sträckorna därefter gick varken bra eller dåligt, alla sprang okej och om vi gör det så blir placeringen inte speciellt bra. Årets blev 97, 37 platser sämre än förra året och vi alla var besvikna efteråt.

Min egen prestation var sådär, fysiskt kändes kroppen dålig, men benen kändes inte lika tunga som tidigare under våren och jag kunde ligga på ordentligt i löpning igen, även fast formen är dålig. Tekniskt så var det ostabilt och slarvigt, små missar hela tiden gjorde att jag slängde bort mycket tid i onödan. Karta finns i kartarkivet.

Nästa stora tävling är O-ringen som jag hoppas kunna genomföra med ett par lår som vill springa fort, och förhoppningsvis hinner jag träna lite innan det också.